Saker som inte fungerar i skriftspråk: Smakupplevelser
En smakupplevelse är oftast en bra upplevelse. Att äta stillar ju en av dom starkaste drivkrafterna hos oss människor, därför är det inte så konstigt att vi alla njuter av mat! Doften, smaken, konsistensen, tuggorna och till sist, att få svälja. Det är verkligen fantastiskt.
Men att försöka fånga samma upplevelse i ord är närmast omöjligt. När jag läser texter där smakupplevelser kläs upp i fina formuleringar tycker jag bara att det blir pretentiöst, platt och faktiskt lite pinsamt.
Hur smakar något som är följsamt, lent och tydligt? Hur smakar det när man förnimmer en djup strävhet och en intensiv torrhet i eftersmaken? Hur smakar en framträdande framtoning? Vad i hela fridens namn är en rund smak? Och vad smakar egentligen Dr Pepper?
Nej, ge mig en högupplöst bild ackompanjerat av orden äckligt, gott eller asagott. Jag kan sträcka mig till användning av smakgrupperna alla lärde sig under lågstadiet, dom går ju alltid att relatera till: Sött, salt, surt och beskt. Men inte längre än så!
Jag menar, det blir så lätt flaxigt och uppblåst annars. Visst, man äter mycket med ögonen, men bara om dom vilar på en bild och slipper läsa.
Alla vin/kaffeprovare i hela världen dödades med ett enda litet inlägg. Näädu Ikto nu är du ute på galen is. Även om jag tycker att du har en liten poäng (väldigt liten) så kastar du ut det skrikande barnet med badbaljan. Vad hände med konsistensbeskrivningar, de kan knappast anklagas för att vara svårförståliga. Köttet var torrt, drycken blaskig osv. En annan sak du glömmer är referens beskrivningar. Äpplet har en fantastisk smak av jordgubbe varje gång jag tar ett bett. Hushållsosten smakar som att sticka tungan i ett glas med vatten. Det här bake off brödet smakar kemiskt. Den här kladdkakan smakar som de flesta kladdkakor, skit.
Detta är alltså en glidande skala och kom inte och säg att min pannacotta inte var len för då... får din fru hela nästa gång. Poängen jag tycker att du gör är att det finns en gastronomisk kommentering som börjar att tappa verklighetsförankringen, men du Ikto bor på en planet där gravitationen är så stark att den tvingar dig att ligga så hårt i verkligheten att du inte ens orka lyfta armarna.
A new challenger approaching!
Jag förväntade mig svar på tal på det här inlägget. Föredrar du en lång, beskrivande text framför en högupplöst bild så är du och jag olika, så är det med den saken. Du summerade mitt inlägg bättre än jag själv: "det finns en gastronomisk kommentering som börjar att tappa verklighetsförankringen".
Det är samma sak som med ironin. Öga mot öga kan man leka med ord för att få fram smaker, eftersom man får understöd av gester, smackningar med munnen, himla med ögonen, allt sånt där.
Men som text på en skärm/i en bok så förminskar man smaker till en komplicerad axelryckning
Att du föredra bilder är inget konstigt se bara på kokbokens utveckling. Bilder är viktigt. Vad jag vänder mig emot är att du dömer ut smakernas fackspråk och författarens svåra men inte omöjliga uppgift. Att det uppstår fackspråk i alla möjliga och omöjliga sammanhang är helt naturligt. Att döma ut det för att man själv inte är insatt blir fånigt, speciellt av en nörd som dig själv. Du har ett fackspråk för spel som grundar sig i massor av spelande samt en överenskommelsen mellan er spelare för vad olika tekniker, upplevelser och fenomen ska kallas. Att en vinprovare gör samma sak är självklart. Att en kock gör det, lika självklart. Detta smittar och ju mer man lagar mat, äter mat och pratar om mat desto större behov har man för ett beskrivande språk. Nu till litteraturen, har du aldrig läst en roman och blivit hungrig? Jag skulle tappa respekten för en författare som beskriver en middag med orden: och han tyckte att det var asgott. Jag läser romaner för att få använda fantasin.
hej! jag ber om ursäkt å min mans vägnar. han blir väldigt nitisk när det kommer till mat...jag du vet =)tack för senast och hälsa din vackra fru från mig och alla barnen. kram
Jag håller med JEB i detta. Nog för att bilder och visualisering är viktigt men man kan inte döma ut språkets viktiga funktion i det hela.
Jag tycker att det handlar om gemensamma upplever för att det ska fungera.
Min lärare i fysik i gymnasiet sa en gång att människor kan endast kommunicera med varandra om de har samma "delinformation". Det vill säga att när en person säger eller beskriver något så förstår den andra enbart om han upplevt samma sak eller liknande (exempel: Killar förstår hur PMS känns / Personer som inte har skägg kan inte föreställa sig hur det känns osv).
Jag tror att det mycket handlar om att man själv måste försöka sätta ord på det man äter till vardags för att koppla samman ord med smakupplevelse. Där efter kommer man troligen att förstå gastronomernas snick-snack (i alla fall på en viss nivå). Ger man inte detta något utrymme är det nog bäst att hålla sig till bilderna i matrecensionerna, men man missar förmodligen mycket. Ja menar, även en fin kaka som på bilden i inlägget kan smaka crap! :)
Reflektera mera! Dagens ledord!
shit vilka långa kommentarer boan! jag tyckte att dr pepper smakade ungefär som flytande mandelkubb första gångerna.
Hah! Man kan bli HUUUR humrig som helst av att läsa vissa böcker. Själv gick jag omkring utsvulten hela min bardom, efter att ha läst vansinniga mängder av böcker av Enid Blyton. Hon har härliga matbeskrivningar. Och mat-uppradning!
Det hade jag nästan glömt Mia, fem-böckerna det var tider det.
Jag hör er, jag hör er (funkar det på svenska?).
Men det betyder inte att jag backar bakåt. Eller ja, mestadels iallafall (jag kommer till det). Jag förstår att människan har ett behov av att uttrycka sig, få utlopp för sina upplevelser och att det oftast blir i ord. Ordet har ju ändå en magisk effekt över oss. Men jag tycker fortfarande att matupplevelser blir helt platta när dom skrivs ner, såvida det inte handlar om en gemensam upplevelse, som Joseph säger. När man upplevt samma sak finns det redan där en grund att börja arbeta på, en gemensam nämnare. Men om någon ska förklara för mig hur en dorian smakar, då skulle jag bara rycka på axlarna eftersom jag aldrig smakat det.
Jag pratar gärna om din underbara pannacotta JEB, vi var ju båda där!
