*SHRUGS*

Det verkar som att mitt första dagboksinlägg var det enda med fnitter i sig. Då har jag tagit mig igenom det, väldigt skönt. Klapp på axeln, då går vi vidare.

Jag märker att mina första texter är skrivna på ett speciellt språk, nämligen Michael Cerianska.

Den väldigt osäkra tonårskillen som inte vill bli osams med någon, inte ta ställning till något och framstår som en riktig mes. Och alla hans relationer med tjejer är långt ifrån bekväma och okomplicerade. Gullegull-Michael.

Dessutom drygar jag ut texterna med en massa artighetsfraser, väldigt störande. Ungefär som att jag skriver ett brev till någon. Get to the point already! Sen så detta talspråk. Jag skriver texterna nästan exakt som de formulerats i mitt huvud. Och vem avslutar en text med "må väl"?

Utöver det finns det inte särskilt mycket att säga om den här texten. Jag vet inte var jag fick inspirationen från, ärligt fattar jag inte poängen med den. Men trevlig läsning i alla fall.

Hallå.

Hur står det till?

Som du kanske redan märkt så berättar jag inte min dag här i dagboken, jag skriver lite som jag vill här inne. Ibland lite egna tankar, lite hederlig dagboksskrivning kanske ibland. Vi får se hur den ser ut om ett par månader.

Tänkte berätta lite om ett fenomen som iallfall jag träffar på ett par gånger i veckan.
Man kommer hem från en hård dag i skolan (eller jobbet, vad vet jag). Man känner den där fruktansvärda längtan efter något speciellt. Och vad kan det vara? Ja, det beror förståss på hur man mår, hur dagen har varit och om Bingolotto går i repris den dagen (ehh?). Man känner att man måste....MÅSTE ha.....öhhh.
Vi tar en Coca-Cola som exempel...
Man känner att man MÅSTE ha Cola i sig. Man vill känna den mindre floden av denna svarta, kolsyrade och oftast kalla dryck i strupen. Man vill vattna smaklökarna på tungan och låta en äng av lökar blomstra upp och så kan man plocka upp dem och leva på dem och koka dem och......
Ursäkta, blev lite fanatisk där. Men förstår du vad jag menar? Detta kan gälla en seg råtta, en brödbit, en skorpa eller vad som helst (helst ätbart).
Och man kan inte tänka på något annat förrän man har fått som man vill. Låter lite bortskämt men så är det..

En sådan situation kan jämföras i andra sammanhang.
Till exempel:
Jag ligger i sängen och läser en bok. Helt plötsligt får man en genialisk tanke i huvudet. En tanke som man vill dela med sig av till sina medmänniskor. Mina familjemedlemmar brukar oftast vara upptagna med sitt så man slänger sig själv på telefonen. Man slår numret........upptaget. Nejnejnej....Man slår igen.......upptaget. Jaa...jippi. Man ringer till personens mobil. Plötsligt börjar en överdimensionerat glad röst fåna sig i andra änden om att man har kommit till en gullig liten telefonsvarare...
Hhhhhhh.
Jobbigt. Och som sagt, man kan inte tänka på något annat förrän man har fått dela med sig av tanken till någon intresserad.

Känner ni igen er?
Hoppas det. Jag vill att folk ska göra det. Känn dig inte tvungen nu, det var inte det jag menade...

Må väl.