Nu var det väldigt länge sen jag skrev här. Man har hållit igång lite nu slutet av sommarlovet, sena nätter vilket leder till lite sömn.

Det roliga med detta är att jag egentligen inte har börjat i skolan än, jag börjar på onsdag medans (nästan) alla andra börjar idag, alltså måndag.
Men på onsdag börjar allvaret.

Jag tänkte skriva en liten truddelutt (va? kan man säga så?) om något som har med skolan att göra, nämligen föräldramöten. Dessa möten där man ska bestämma var de små barnen ska åka under klassresan och och diskutera om gungan på lekplatsen är för farlig. Såna där jobbiga möten som ska verka viktiga men koncentrerar sig mest på kaffet, bullarna och de runda kakorna med sylt i mitten.
Och just att man ska behöva ta hem papper där mamma och pappa ska fylla i hur många som kommer och om dom vill ha kaffe och bulle.

Men tänk dig nu att Knut och Sigrid går till föräldramötet. Deras barn är ett litet as som inte klarar av att sitta still en nanosekund, svårt att koncentrera sig på ämnet och tänker alldeles för mycket på sig själv. När dom kommer dit så sätter dom sig ner och börjar småprata med ett annat par bredvid. Läraren försöker få tyst på alla föräldrar som redan har munnen full med bullar och bullpapper har redan spritt sig ner på golvet. Fröken tar upp de frågor som prioriteras högst och ber sen alla föräldrar att sätta sig i grupper, diskutera varje ämne, redovisa sina resultat och sedan tillsammans försöka komma fram till något.

Hehe...

Att sätta sig i grupper går alldeles utmärkt men att hålla sig till ämnet är visst att höja ribban alldeles för högt. Man tar hellre en bulle, smuttar på kaffet och berättar om sina Marathon-resultat de senaste tre åren. Eller kanske diskutera det senaste avsnittet av Cityakuten. En annan skryter gärna om sin vinst på 1000:- kronor på Bingolotto. En del är mer högljudda än andra.
Prata om sina barns bekymmer? Njaa, skit i det. Vi kan nog pressa in det någonstans i slutet av mötet.

Föräldramötet har helt plötsligt förvandlats till Café Norrköping...

En enda stor spegel. Ser det inte likadant ut när småbarnen har SO-lektion i klassrummet? För mycket prat och för lite koncentration.

Men det är alldeles för många som tar del av det mönstret och inte bryr sig. Det är som dimma, om man står mitt i den så ser man den inte, men om man står utanför den så ser man hur dom andra bara irrar omkring. Om man inte ta del av mönstret så ser man mönstret. Det är ju för tjyvven i stort sett bara en större version av barnen som kommer till klassrummen, den enda skillnaden är att dom dricker kaffe.
Dessa föräldrar som ska vara förebilder för sina barn. För att kunna få stopp på alla barnen som springer omkring i klassrummen ska kanske ni föräldrar börja tänka i andra banor.


Så tror jag att det är. Jag har kanske inte varit på så många föräldramöten och jag tror inte att varje föräldramöte går till på detta viset.
Men tänk på saken, är det inte lite sant ändå?