Minns du kanske när The Matrix kom? Hur den var älskad av allt och alla, hur den förändrade filmvärlden och hur den stadfäste Keanu Reeves som filmhistoriens torrboll? Den var så omtyckt att det egentligen inte fanns särskilt mycket att hämta då man började prata om den eftersom alla älskade den, end of story. Det kommer ju sådana filmer lite då och då. Sagan om Ringen-trilogin är ett exempel, The Dark Knight (eller åtminstone Heath Ledgers rolltolkning i samma film) ett annat.

Så pass bra filmer behöver ett par år ute i världen för att bli intressanta att prata om igen. När man kan ställa sig upp och proklamera sin kärlek för den utan att bli framställd som en död fisk som bara följer strömmen.

Med den tanken fortfarande i huvudet; har du sett Forrest Gump nyligen?
Jag var nästan tio år gammal när den kom och jag har tydliga minnen från att ha sett den om och om och om igen med kompisar, föräldrar och syskon. Alla pratade om den, hemma, i skolan, på TV, i KP, Hjärnkontoret, alla älskade den.

Men att se den idag (närmare bestämt förra året) var omvälvande. Den var verkligen fruktansvärt otroligt bra. Att se den idag och förstå all humor, njuta av all musik, fälla tårar för det vackra som sägs och imponeras av alla coola subtila specialeffekter. Det här var lyckligtvis tiden då datoranimering och spelfilm levde ett fridfullt liv tillsammans. Då ansågs datoranimering vara något som kunde användas för att krydda till en redan stabil filmupplevelse, göra den mer komplett. Tänk att det här var året innan världens första helt datoranimerade film hade premiär. Idag är datoranimering något man istället half-assar fram när man känner för det.

Jag tittar hellre på filmer mer kassa stop-motion-effekter, kulisser och kostymer än filmer med dåliga CGI (Computer Generated Imagery)-effekter.

I alla fall, Forrest Gump är fantastisk och har du inte sett den på ett tag, gör det igen. Robert Zemeckis ligger bakom regin och den mannens verk är att respektera.

Faktum är att den här mannen ligger bakom ett par av dom absolut bästa filmerna som någonsin gjorts.

Contact såg jag första gången för ungefär tre år sedan och blev helt blown away. En makalös film som grep tag i mig minst lika mycket som Forrest Gump. Eller nej, Contact grep tag i mig mer än Forrest Gump på alla sätt. Frågeställningarna som Contact behandlar är stora och svåra, tro mot vetenskap. Det bästa är att den tar ingens parti. Den lyckas istället måla upp en trovärdig bild av båda parterna av "konflikten".

Att Contact och Forrest Gump är regisserade av samma person går inte att ta miste på. Båda tacklar stora ämnen som ödet och tro, båda använder sig av trickfilmning för att få in huvudpersonen i riktiga tv-sändningar som hänt och båda ramas in av varsin vacker pianoslinga.

Förutom att Forrest Gump prat om ödet känns mer skohornat (ännu ett uttryck jag inte riktigt tycker fungerar på svenska) in i slutet av filmen så ser jag dessa två filmer som syskon. De är väldigt lika varandra helt enkelt. Två filmer som bär på extremt mycket kärlek. Och vad Contact saknar i humor, det tar den igen i spänning.

Robert Zemeckis har även regisserat hela Back to the Future-trilogin. Kanske den bästa filmtrilogin någonsin. Åtminstone tätt efter Star Wars IV-VI och Sagan om Ringen. Toy Story? En respektabel fjärde plats... tror jag, jag formulerade den här listan i mitt huvud precis nu så det är möjligt att jag glömt något uppenbart. Indiana Jones? Svårt att säga efter den mjäkiga fyran. Oavsett vad ska det bli mycket intressant att se var Christopher Nolans Batman-trilogi platsar någonstans bland dessa giganter, när väl The Dark Knight Rises har premiär. Samma sak om det kommer någon Kill Bill Vol. 3 någon gång.

År 2000 släppte Zemeckis både What Lies Beneath och Cast Away. Cast Away är inte riktigt genomgående lysande men ändå en väldigt bra film. Och What Lies Beneath.... den enda film som fått mig att titta om någon ligger under sängen eller står i garderoben han e dääär (dääär), där ingen hör en om du grabbar en cab är det han kör den. Insaneläskig film som jag hemskt gärna inte ser igen.

Men vad hände sedan? Fyra år senare kom The Polar Express, en smålarvig film om julen som var helt datoranimerad. Och sen? Beowolf, fortfarande datoranimerat. Och sen? A Christmas Carol, fortfarande datoranimerat.

Herr Zemeckis, vad hände egentligen? Jag sörjer över vad som hänt med din förmåga att regissera filmer. Sen när blev datoranimering framtiden? Vad hände med det lyckliga äktenskapet som spelfilm och datoranimering hade under 90-talet? Vad tänkte du?

Jag hoppas att du hittar tillbaka, jag tror på dig!