Jag minns en händelse då jag var kring tio år gammal. Tillsammans med min lillasyster reste vi till Jönköping och bodde hos vår moster. När vi låg och skulle sova en kväll kom vår moster in i rummet och frågade ifall jag hade en elektronisk tandborste med mig, vilket jag hade.

Det var nämligen så att sonen i huset hade kommit hem och hört surrande från toaletten. Han blev förvirrad och hade undrat hur pass gammal jag var, för han trodde att jag använde en rakapparat där inne.

När jag hörde det skrattade jag till och kände en märklig känsla i bröstet. Nej, det var inte så att mitt brösthår började växa vid det tillfället, utan det var känslan av att någon trodde att jag var så gammal att jag behövde raka mig. Blotta tanken var berusande, att vara så gammal kändes försvinnande långt bort.

Idag är jag ett par veckor från att fylla 26, alltså snart närmare 30 än 20. Självklart känner jag mig mycket äldre, men jag har oftast svårt att se mig själv som vuxen. Många ser mig säkert som det, speciellt på jobbet, men när jag ser på mig själv ser jag någon annan. Jag har ju följt mig själv dag och natt sedan den kvällen då jag skrattade till av tanken att någon trodde att jag rakade mig om kvällarna.

Varenda liten tanke, varje misstag, varje framgång och varenda nytt hårstrå på kroppen.

Märk väl, jag säger inte att jag är gammal. Gammal är ett adjektiv som människor över... sin medelålder endast får använda. Men jag är utan tvekan äldre.

Jag tänkte numera skriva mer direkt om mig själv. Vad som gjort mig till den jag är idag och hur jag ser på mig själv. Förhoppningsvis blir det intressant läsning för er.

Vi börjar med att bocka av hela vuxenpoänglistan, så har vi det ur världen:

Gift: Ja
Barn: Nej
Boende: Lägenhet, trea, bostadsrätt
Betalar TV-licens: Ja
Bolån: Ja
Bil: Nej (men har avverkat två stycken)
Körkort: Ja
ICA-kort: Ja
IKEA-kort: Nej
Pensionssparar: Ja
Styrelseledamot: Ja (i två stycken styrelser. Sekreterare i en, ordförande i en annan)
Antal anställningar: Sex (sommarjobb borträknade)
Prenumerar på dagstidning: Nej
Bär mobiltelefonen i en hållare på bältet: Nej, för allt i världen nej
Äter sill: Nej
Använder ordet "trevligt" dagligen: Ja
Äger en skinnväst: Nej

En lätt fingervisning på hur pass vuxen jag är. Jag tror att gränsen mellan ungdom och vuxen är mycket luddigare idag än för 100 år sedan. Då fick man istället sin hatt och sin yxa vid 18 års ålder, sedan fick man fälla träd, koka soppa eller valla kor resten av livet. Eller så var det inte så.

Och som vi alla ändå vet är vuxna människor egentligen inte särskilt vuxna. Det faktumet kan jag också identifiera mig med.

Men nu viker jag av från ämnet, det var inte meningen. Jag ska härmed delge min bild av mig själv, att bli vuxen och gammal äldre. Vad som hänt från den där kvällen i Jönköping till idag.