Jag har ända sedan jag fick min första åsikt varit förtrollad av osynliga makthavare i populärkultur. Mäktiga män (mestadels) i kostymer som egentligen styr världen i skymundan, som aldrig avslöjar sig. De rör sig på gatan och köper kaffe, som du och jag, men bakom låsta dörrar styr de världen med sin luriga lobbyverksamhet och ändlösa resurser. På marknivå har de kraftpaket och känslokalla agenter som av olika anledningar är redo att få sina händer blodiga. Men de pratar sällan direkt med varandra för att bibehålla sin osynlighet.

 

Visst kan det se annorlunda ut, Templarriddarna utövade en liknande maktstruktur för länge länge sedan. Plus att det mer eller mindre var på riktigt också. Inte riktigt lika hemligt längre, men ändå.

 

Sånt här tycker jag är... ashäftigt. Lite intressant men mest ashäftigt.

 

Första gången jag fick kontakt med någon av dessa måste ha varit då jag spelade Metal Gear Solid 2 (bästa spelserien i min mening) och det visade sig att USA:s president egentligen var en simpel spelpjäs i ett maktspel som pågick bakom kulisserna. Och ju mer man grävde i vilka dessa män var, desto mer förvirrade blev man. Deras identiteter var oändligt hemliga.

Sedan dess har jag stött på det i filmer, serier och nu mest nyligen, böcker. Millenniumtrilogin var suverän på många sätt. Men det bästa den gjorde var att bygga upp den osynliga delen av den svenska regeringen på ett fullt trovärdigt sätt. Tråksverige har helt plötsligt en liga kostymer med kontor på Östermalm som genomför kupper som ingen annan vill kännas vid. Jag gillar det skarpt. Sektionen... riktigt riktigt bra.

 

De ger alltid sig själva otroligt anonyma namn, troligtvis för att framstå så ansiktslösa som möjligt. Kan du placera dessa osynliga, fiktiva makthavare i de universum dem hör hemma?

 

The Patriots

The Philisophers

The Firm

The Company

The Section

The Templars

Varför gillar jag sånt här? Långt inne i mig bor det nog en konspirationsälskare. Men det är nog bäst för mig att hålla det på det fiktiva planet. Att leta efter luckor och dolda motiv i verkliga händelser (9/11, Palme till exempel) känns nämligen lite väl excentriskt.

Men en särskild händelse har jag lite svårt att svälja. Månlandningen, hände den verkligen?