Jag har haft den här tanken i huvudet en lång tid. Det är inte förrän nu som jag släpper lös den på Lunarstorm, denna populära träffpunkt för ungdomar. Hoppsan, det blev visst lite reklam där. Det gör väl inget, du som läser detta måste väl ändå redan ha Lunarstorm så det spelar väl ingen roll. Nåja, nog om den saken.
Den här jämförelsen kan tolkas på olika sätt. Jag hoppas verkligen att du får något att tänka på när du läser detta:

Mellanstadietid.
Snart dags för biljardmatch. I lugn och ro staplar man upp alla glansiga biljardbollar i olika färger och ställer dem i triangeln (om den kallas så det vill säga).
Triangeln du skapar med biljardbollarna är fint uppställd och alla bollar är noga rengjorda och bevarade. Du har fått dig en riktig bra grupp biljardbollar. Inga överraskningar, inga tråkigheter och irritationsmoment.
Du ställer den fina triangeln där den ska vara på biljardbordet. Rakt under en lampa hamnar den. Det känns som om all koncentration hamnar på just din triangel. Allt ljus, alla blickar och all koncentration leds dit. Vad kan skada biljarbollarna när din skyddande triangel finns där? Ingenting...

Högstadietid.
Dags för en stunds biljardspel.
Den trygga och skyddande triangeln plockas bort. Vad händer? Inga ramar att följa, nu kan för tjyvven vad som helst hända. Oändligt många fler möjligheter, en helt ny värld som öppnas. Vad finns i de där hålen där borta?
Helst plötsligt kommer stöten. Rakt på dina fullt utrustade biljardbollar. Du trodde att du var skyddad mot allt. Men den vita bollen bara skar genom dig, bit för bit. Du föll direkt. Alla bollar splittrades och hamnade lite här och var. Den gröna och den lila föll till och med ner i ett hål och försvann.
Alla bollar trycktes bort från varandra och därmed bort från ljuset och koncentrationen. Kvar finns bara den vita bollen som hamnar där din triangel förut stod så ståtlig.
All koncentration på den vita bollen. De andra bollarna? Borta.


Lite långsökt jämförelse, jag vet. Men jag har tänkt på den mycket.
Lampan i taket var jag och triangeln med biljarbollarna var det viktiga i mitt liv.
Under mellanstadiet byggde jag up en sorts skyddande mur inför högstadiet. Jag var lite av en plugghäst under mellanstadiet (mina gamla vänner är vittnen).
Men eftersom jag fortfarande gick på mellanstadiet hade jag den där skyddande triangeln av plast som inget rådde på.
Däremot på högstadiet hände det saker. Den där triangeln försvann helt och hållet och där stod jag. Just då kom någon och klev RAKT in i mitt liv, så oförberett som det kan bli. Den som stötte iväg den där bollen var väl ödet gissar jag, vem annars? (som om ödet skulle vara en person, hihi)
Nämen, allvarligt. Den där personen som med hjälp av kön stötte iväg den vita bollen var ödet.
Den vita bollen stannade kvar där och jag har lyckats samla ihop de flesta bollarna igen. Men den vita finns fortfarande kvar där någonstans och jag kan fortfarande inte dra blickarna från henne...