Dagboksinlägg #23

And they just keep on coming!

Dagens inlägg föddes ur ett tungt citat. Ett ganska intetsägande inlägg om jag får säga det själv. Alltså, "Vi borde alla bli bättre människor"-inlägg är inte särskilt intressant att läsa, för vem har något att säga emot?

Sedan flyter formuleringarna ut i ett träsk av repetitioner där jag verkligen tror att jag var smart och rolig. Men det var jag inte riktigt.

Vad som dock är bra är att jag hittade en utmärkt bild att koppla till texten!


Kanske dags att börja skrika?
10 februari 2002
”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”

- Martin Luther King

(Det här citatet får mig direkt att tänka på frågan om rasism)

Smart kille den där Martin..
Det där citatet ska han ha respekt för. Citatet som direkt får en att tänka om. Citatet som man skulle kunna ha som ett enda dagboksinlägg.
Citatet som är så sant.
Sanningen kom från hans läppar.
Allt annat än lögn talades.
General sanning och Löjtnant rättvisa kommer vid horisonten och tar kål på alla soldater som är under General lögns styre.

Vi sitter hemma i soffan och svär åt alla rasister som finns i Sverige (och resten av världen). Vad gör det?
Om ditt hus börjar brinna kan inte du släcka det med hjälp av svordomar, klagomål och dumma ord för dig själv.
Något måste ju hända!

Men att ge dom deras egna medicin är inte bra. ”Död åt alla rasister!” kanske låter bra när man smakar på meningen. Men om man tänker efter så är det inte alls smart.
Därför beundrar jag och berömmer folk som engagerar sig i detta på bra sätt. Protesterar och skriker sin sak, sin åsikt. Det är smart.

För att kunna släcka den elaka elden som dom dumma tänt ska vi inte stå och vifta med underskrivna papper och tro att något ska hända. Vi ska inte heller slå ner dom som tänt elden, elden fortsätter ju brinna ändå.

Jag är inte bättre än alla andra gällande detta.
Hela det här en sån grej som man lätt kan säga i soffan på festen en lördagkväll med en öl i handen. Sen på söndagmorgonen är det som bortblåst. Lika bortblåst som strumporna man tog av sig innan man gick och la sig.

Allt jag har skrivit här idag behöver ni inte ta så fruktansvärt seriöst. Jag vet att jag iallafall inte kommer förändra något i min vardag för att göra min röst hörd inom denna fråga.

Vi är ju människor..

Men tänk lite på saken iallafall, tänk på det Luther King sa..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0