Dagboksinlägg #24
Alltså, det här är bara för mycket...
Fyra gamla dagboksinlägg från Lunarstorm i rad? Det var det värsta. Jag är ledsen, men förvänta er ingen sådan lyx i framtiden.
Här har vi dock ett till arbete från Svenska A (det första här). Inte jättespännande läsning kanske, men det märks att jag var förtjust i grammatik redan då.
Och ja, slutet är riktigt sliskigt. Men sånt är livet.
Fyra gamla dagboksinlägg från Lunarstorm i rad? Det var det värsta. Jag är ledsen, men förvänta er ingen sådan lyx i framtiden.
Här har vi dock ett till arbete från Svenska A (det första här). Inte jättespännande läsning kanske, men det märks att jag var förtjust i grammatik redan då.
Och ja, slutet är riktigt sliskigt. Men sånt är livet.
Lite mer om språk
11 februari 2002
Om man är en person som inte kan behärska sitt språk är man som en pistol utan ammunition. Med exakt precision och skarpa skott kan man med sitt språk skada människor, faktiskt.
Men det är inte det vi ska göra med språket egentligen.
Vi människor är väldigt bra på att anpassa oss. Det finns både psykiska och fysiska anpassningar.
Den fysiska delen rår man inte själv på, den anpassar sig automatiskt efter klimat, hårt arbete och skarpa höjdskillnader. Främmande och fysiska förhållanden överhuvudtaget.
Den psykiska delen måste man behärska med hjälp av sin hjärna och sunda förnuft. Om man flyttar till ett annat land bör man anpassa sig efter kulturer och traditioner där, om inte kan man bli utpekad och icke omtyckt.
Men det jag tänkte skriva om handlar om anpassningar med språket, hur man ska använda både sitt talspråk och skriftspråk med så bra och stort ordförråd som möjligt i olika situationer, stunder och förhållanden. Jag är alldeles säker på att du har hört klagomål från din mor att du måste läsa mer och man har bara suckat och blivit tvingad till att läsa någon polsk bestseller från 1800-talet.
Du kan med ditt språk vara snäll, varm, kall, abstrakt, konkret, snabb, trög, trevlig, elak, kärleksfull, vass, filosofisk, djup, ytlig, fjantig, äcklig, snuskig, omogen, artig, vuxen, barnslig, stel, färgstark, mäktig och ja, listan kan göras väldigt lång. Du kan kombinera olika sätt att vara när du skriver eller pratar och på så sätt kan du klä dig med språket på oändligt många olika sätt.
Man måste också ställa in sitt språk på den frekvens som situationen är inställd på. Annars blir man otroligt lätt missförstådd.
Det språket du trivs bäst med använder du med kompisarna. Det är då alla interna uttryck och slangord träder fram. När du pratar med äldre människor använder du ett mer vårdat, enkelt och lättförstått språk.
Om jag ska ta upp ett mindre aktuellt ämne så kan jag nämna lite om katastrofen i USA för ett tag sen. När president George W Bush talade inför folket artikulerade han och försökte låta så trygg som möjligt. Han pratade säkert och lugnt för att lugna ner alla oroliga amerikanare och tur var väl det. Man måste ha en säker ledare, och han visar att han är det bland annat med hjälp av sitt språk.
En superhjälte pratar som en superhjälte, häftigt och ballt.
En politiker pratar som en politiker, välformulerat och opersonligt.
En polis pratar som en polis, hårt och bestämt.
Poeter pratar som poeter, djupt och abstrakt.
Det är de bilderna vi får framför oss när vi tänker oss de yrkena. En polis ska inte bara se ut som en polis, han måste ju prata som en!
Om du ringer 112 och ska berätta för dem att din kompis har blivit påkörd, använder du då samma språk som du skulle göra senare när du ska skriva en rapport om vad som hände? Nej, du formulerar dig kort och snabbt när du ringer. Olika förhållanden pressar ditt språk åt olika håll.
Om folk från olika delar av vårt avlånga land som pratar olika dialekter flyttar till stortstäderna försöker de ofta smälta in i omgivningen genom att prata som alla andra.
En sak som jag tycker är fantastiskt roligt att titta på är när högt uppsatta människor diskuterar heta ämnen på TV. De försöker vara så välformulerade som möjligt när de egentligen brinner av ilska mot den andre. Då ser man väldigt tydligt hur de vårdar sitt språk samtidigt som de försöker säga det de vill säga så vasst som möjligt.
Det väl använda uttrycket ”pennan är det mäktigaste vapnet” kommer nu väl till pass. Jag vågar till och med bygga på det uttrycket; ”pennan och munnen är de mäktigaste vapnena”. Om du behärskar ditt språk kan du uppnå mycket här i världen.
Som jag sade tidigare har min mor har tjatat så mycket på mig att läsa böcker för att få ett mer utvecklat ordförråd och jag har på senare tid insett att det är sant.
(Vilket underbart svärmorsdrömscitat det blev där i slutet, jag är ledsen om det lät äckligt och smaklöst. Men sanningen talades)
Men det är inte det vi ska göra med språket egentligen.
Vi människor är väldigt bra på att anpassa oss. Det finns både psykiska och fysiska anpassningar.
Den fysiska delen rår man inte själv på, den anpassar sig automatiskt efter klimat, hårt arbete och skarpa höjdskillnader. Främmande och fysiska förhållanden överhuvudtaget.
Den psykiska delen måste man behärska med hjälp av sin hjärna och sunda förnuft. Om man flyttar till ett annat land bör man anpassa sig efter kulturer och traditioner där, om inte kan man bli utpekad och icke omtyckt.
Men det jag tänkte skriva om handlar om anpassningar med språket, hur man ska använda både sitt talspråk och skriftspråk med så bra och stort ordförråd som möjligt i olika situationer, stunder och förhållanden. Jag är alldeles säker på att du har hört klagomål från din mor att du måste läsa mer och man har bara suckat och blivit tvingad till att läsa någon polsk bestseller från 1800-talet.
Du kan med ditt språk vara snäll, varm, kall, abstrakt, konkret, snabb, trög, trevlig, elak, kärleksfull, vass, filosofisk, djup, ytlig, fjantig, äcklig, snuskig, omogen, artig, vuxen, barnslig, stel, färgstark, mäktig och ja, listan kan göras väldigt lång. Du kan kombinera olika sätt att vara när du skriver eller pratar och på så sätt kan du klä dig med språket på oändligt många olika sätt.
Man måste också ställa in sitt språk på den frekvens som situationen är inställd på. Annars blir man otroligt lätt missförstådd.
Det språket du trivs bäst med använder du med kompisarna. Det är då alla interna uttryck och slangord träder fram. När du pratar med äldre människor använder du ett mer vårdat, enkelt och lättförstått språk.
Om jag ska ta upp ett mindre aktuellt ämne så kan jag nämna lite om katastrofen i USA för ett tag sen. När president George W Bush talade inför folket artikulerade han och försökte låta så trygg som möjligt. Han pratade säkert och lugnt för att lugna ner alla oroliga amerikanare och tur var väl det. Man måste ha en säker ledare, och han visar att han är det bland annat med hjälp av sitt språk.
En superhjälte pratar som en superhjälte, häftigt och ballt.
En politiker pratar som en politiker, välformulerat och opersonligt.
En polis pratar som en polis, hårt och bestämt.
Poeter pratar som poeter, djupt och abstrakt.
Det är de bilderna vi får framför oss när vi tänker oss de yrkena. En polis ska inte bara se ut som en polis, han måste ju prata som en!
Om du ringer 112 och ska berätta för dem att din kompis har blivit påkörd, använder du då samma språk som du skulle göra senare när du ska skriva en rapport om vad som hände? Nej, du formulerar dig kort och snabbt när du ringer. Olika förhållanden pressar ditt språk åt olika håll.
Om folk från olika delar av vårt avlånga land som pratar olika dialekter flyttar till stortstäderna försöker de ofta smälta in i omgivningen genom att prata som alla andra.
En sak som jag tycker är fantastiskt roligt att titta på är när högt uppsatta människor diskuterar heta ämnen på TV. De försöker vara så välformulerade som möjligt när de egentligen brinner av ilska mot den andre. Då ser man väldigt tydligt hur de vårdar sitt språk samtidigt som de försöker säga det de vill säga så vasst som möjligt.
Det väl använda uttrycket ”pennan är det mäktigaste vapnet” kommer nu väl till pass. Jag vågar till och med bygga på det uttrycket; ”pennan och munnen är de mäktigaste vapnena”. Om du behärskar ditt språk kan du uppnå mycket här i världen.
Som jag sade tidigare har min mor har tjatat så mycket på mig att läsa böcker för att få ett mer utvecklat ordförråd och jag har på senare tid insett att det är sant.
(Vilket underbart svärmorsdrömscitat det blev där i slutet, jag är ledsen om det lät äckligt och smaklöst. Men sanningen talades)
Kommentarer
Trackback
