Om det är något som ska ha en fet örfil på båda kinderna samtidigt så är det media. Denna gigantiska industri. Den källan som informerar oss om hur det står till i världen. Dygnet runt, varje dag, överallt.
Tidningar morgon, middag och kväll.
TV hela dagen.
Radio precis hela tiden.
Internet, som man kanske inte ska lite fullt ut på.
Eller... Man ska inte lita på någon av dom där fullt ut.

Ska inte dom små spalterna och dom stora artiklarna i Metro, DN, eller kanske Aftonbladet vara informativa och inget annat? Jag får ibland känslan av att saker å ting som skrivs och sägs i tidningar och på TV är för personliga, alldeles för personliga. Om en person skriver något om någon konflikt någonstans mellan två parter, så kan det oftas kännas som att han/hon står på någons sida i den konflikten och pekar på vad alla dom andra idioterna gör för något mot dom. Då präglas texten av den åsikten. Det är inte bra. Vi ska läsa och tycka själva. Folk ska inte tycka åt oss och vi ska nicka instämmande. Det är fel.
Det pratas mycket i TV om hur fattiga Palestinierna är. Hur mycket dom svälter och lider. Också hur elaka Israelerna är som attackerar dom. Det är en väldigt vriden bild på hur det ser ut där nere. Palestiniernas attacker mot Israelerna då? Självmordsbombare hit å dit. Smarta är dom... inte.
Det är krig där nere.


Snubbarna på Aftonbladet och Expressen vet också vad dom ska ha för rubriker fram till kvällen för att sälja fler exemplar. Dom vet vad som säljer. På så sätt kan extrema tragedier bli ett extra klirr i kassan för dom. Saker som är VÄLDIGT kontroversiella sätts väldigt gärna på första-sidan. Saker som sedan ska kunnas diskuteras på klotterplank ute på nätet och mellan kompisarna.
Mordet på Fadime, den 26:åriga flickan, verkligen hemskt.
Om man skrev det som en liten spalt på tredje sidan istället för feta och saftiga rubriker på kvällsbilagorna, skulle det göra någon skillnad? Tål att tänka lite på iallafall.


Det är SÅ mycket lättare att kasta skit och råttkött på något dåligt än att jubla för något bra. När man är arg så slänger man ur sig en lång ramsa med hemskt fula ord, men när man vill ge någon en komplimang så kan det ta någon sekund.

Hur mycket gottade sig inte alla reportrar och frilansjournalister i herrarnas ishockey-fjasko under vinter-OS? Innan OS skröt alla om hur bäst ”deras” hockeylag var och hur dom med sina NHL-proffs kommer krossa alla andra. Sen när laget inte levde upp till deras förväntningar så kastar dom, som sagt, skit och råttkött på dom.
Något dåligt.
Något negativt.
Något som någon idiotisk snubbe gör.
Något tragisk och kaotiskt.
Det betyder publicitet och diskussioner.
Det betyder uppmärksamhet.
Det betyder mer läsare.
Det betyder mer sålda exemplar.
Det betyder pengar.

Under hösten år 2000 fylldes Globen med ungdomar mellan 13 och 18 år en hel helg.
Evenemanget ”Rock the Globe”
Inte en droppe alkohol.
Inga former av droger.
Ingen vandalism.
Inget våld.
Inte ett ord om det i multimedia.
Varför?

Det var gott.
Därför.

Jag skulle kolla om Aftonbladet eller Expressen hade någonting om det i sina arkiv på Internet. Aftonbladet hade ingenting, inte ett ord.
Expressen kunde lika gärna hållt käften, dom skrev så här:

”FLERA SKADADE. Här vid E20 nära Hallsberg körde bussen med 50 ungdomar från Tibro i Skaraborg av vägen i natt. Ungdomarna hade varit på det kristna evenemanget `Rock the Globe`”

Jadu, hellre en bussolycka med flera skadade än att skriva en fet artikel om hela evenemanget. Inte ens en liten klapp på huvudet.
Sådana extrema avklarningar uppmuntras och uppmärksammas inte. Hur ska det som är bra och fint kunna spridas om reportrar bara vill gotta sig i olyckor och idioter som sticker ner gravida kvinnor?

Är det vi som vill ha det? Gillar vi att öppna tidningen och se att han stämmer henne, dom arresterade för det mordet, så många dödade i självmordssprängning.
Sen vänder vi sida och...oj, nämen! Lasse Berghagen har färgat håret! Spännande!


Saker överdrivs. Det är mänskligt. Man drar till med lite mer än vad man hörde innan för att få en ännu mer förvånad blick från den lyssnande parten.
”I en undersökning så har man kommit fram till att om det har skett ett butiksrån är tjuven i 90 % av fallen av utländsk ursprung” kanske någon reporter slänger ur sig i någon spalt.
Två invandrare arresteras av polisen och sätts bakom galler några månader.
Då var siffran helt plötsligt nere på 10 %
Hoppsan.
Kanske ska antalet butiksrån som var med i undersökningen kontrolleras.
Kom ihåg att vara källkritisk.


Där har vi det.
Förstår du mig bättre nu?
En FET örfil på kinderna.

Men Media är nästan livsviktigt. Det känns bara jobbigt att en sån viktig sak kan förvrida ens världsbild.
Svälj inte allt du läser och ser. Smaka på det först.