Det blir inte särskilt mycket film- och seriesnack på bloggen och ibland funderar jag på varför. Jag känner att mina tankar influeras för mycket av andra människors filmsnack. Det kan enkelt bli upprepningar av andras lovord, jämförelser och sågningar. Jag känner mig mer varm i kläderna när det kommer till spelsnack.

Det betyder dock inte att jag inte tittar på film eller serier, tvärtom snarare. Jag och min fru kollar mycket på film och väldigt mycket på serier. Och ibland ser jag en film som känns så klockren att det inte går att hålla sig från att skriva några ord om det.

Girighet måste ju vara den vanligaste dödssynden som används som bränsle till konflikter i film. Är det inte girighet efter pengar så är det girighet till kunskap, som i den här filmen går hand i hand. Lite som Halo: Reach, Titanic och The Passion of the Christ visste man redan hur det skulle sluta, frågan var egentligen om vägen dit ändå skulle vara engagerande. Och ja, det var den.

Jag förstod att den skulle bli lite otäck, och det smög långsamt på en. Min fru var inte alls redo för det så stämningen i TV-soffan blev helt perfekt.

Att den utspelar sig i samma värld som originalet är det bästa med filmen. Ända sedan jag hörde talas om den så har jag undrat ifall den skulle ta upp Charlton Hestons rymdfärd, och (om ja) hur mycket plats den skulle få ta. Jag blev inte besviken. Sedan fick de klassiska citaten från originalet både väntade och oväntade behandlingar.

Väldigt trogen sitt ursprung, välspelat, riktigt bra specialeffekter och väldigt övertygande maktkamper. Det blev gåshudsbra flera gånger faktiskt.


Jag har egentligen bara två riktiga problem med filmen:

• Filmtiteln.

För lång, speciellt med tanke på att "of the" upprepas. Lång titel = Sämre film är ju såklart inte fallet, men jag tycker det är värt att nämna. De ville väl vara så pass trogna sina rötter att originaltiteln skulle bakas in, men resultatet blev dåligt.

 

• Beslutet att casta Tom Felton

 

My father will hear about this!

 

Både James Franco (Spiderman, Pineapple Express, 127 Hours) och John Lithgow (Cliffhanger, Tredje klotet från solen, Dexter) vet man aldrig riktigt var man har, och att se de i sina roller gjorde att filmen inte var helt förutsägbar. Men så fort jag såg Tom Felton visste jag omedelbart hur det skulle spelas ut.

 

Att han lyckas få en så stor roll direkt efter Harry Potter-serien är ju kul för honom, men att se en förlängning av Malfoykaraktären i en annan film var inte så kul. Det hade gärna fått vara en helt okänd skådespelare istället. Hoppas Tom får något annat att göra i filmer än att vara en kaxig och uppkäftig ungvuxen med auktoritetsproblem.

 

Utöver det, en strålande film.

 

BETYG: 8/10