För tio år sedan gick jag vårterminen i första året på gymnasiet, Mobila Gymnasiet för att vara exakt.

Det var väldigt roligt, jag lärde känna många människor och vi hängde mycket tillsammans. Jag tillbringade till och med nyår med ett gäng därifrån. Tråkigt nog är det mitt livs sämsta nyårsfirande någonsin, till och med sämre än hur jag firade millenniumskiftet i Tarija, Bolivia. Men det säger ändå en del om hur mycket plats jag tillät dessa nya bekantskaper fick ta.

Jag hängde mycket i Kista under den tiden, vi var ute och filmade egna Jackassklipp (vem gjorde inte det då?), vi kom riktigt bra överens helt enkelt. Men det visade sig snart bli kortlivat.

Vi gick alla den Naturvetenskapliga linjen och jag upptäckte under den här vårterminen att det kanske inte var för mig ändå. Jag hade på något sätt fått för mig att jag var akademiker, en riktig studiemyra som kunde bli vad jag ville. Gymnasiet skulle då alltså bli de första stegen i en lång vandring med studier som skulle ta mig till livets höjder. Men istället blottades de första sprickorna i den planen tidigt. Jag var inte tillräckligt duktig för att klara studier på distans. Eller, jag var inte duktig nog att klara naturvetenskapliga ämnen på distans. Svenska, Engelska och Samhällskunskap gick som en dans, men matematik var flera nivåer över mig. Hade jag fått ett halvt poäng mindre på slutprovet i Matematik B så hade jag fått IG.

Jag tänkte då under andra terminens gång att byta gymnasielinje. Men när det visade sig att majoriteten av min klass inte bara ville byta linje utan även skola, då började gå i de tankarna också. För vad var en laptop i knät när det inte fanns några vänner att spela Red Alert 2 med (under lektionerna bland annat)?

Så det blev inte bara byte av gymnasielinje, jag bestämde mig även för att byta skola.

Och tyckte du att mitt första val av gymnaisum var lite av en axelryckning (det var det), var valet när jag skulle byta gymnasium knappt ett fingerlyft. Jag bytte linje till Samhällslinjen med samhällsvetenskaplig inriktning och skola till Tumba Gymnasium.

Linjen valde jag för den kändes så allmän, ljummen och genomförbar den bara kunde vara. Skolan valde jag för att kunna genomföra ett practical joke på många av mina vänner som gick där. Snabbt och lätt gick det, den enda jag berättade för att jag skulle byta skola var Jonathan, resten skulle få reda på det den roliga vägen.

Det blev en ointressant skolavslutning på Mobila Gymnasiet. Alla gick åt varsitt håll för att sedan inte ses något mer efter det läsåret, inte för mig åtminstone.

Vad som väntade mig på Tumba Gymnasium hösten 2002 var en redan etablerad klass där jag inte kände någon och där jag skulle vara den nya killen. De två sista åren på gymnasiet skulle komma att bli en extremt definierande tid för mig. Jag överdriver inte när jag säger så.

Vi kommer till det senare.