HDiHD #4
För tredje gången samma år körde vi ett HDiHD, tempot var aningen högre för ett par år sedan.
Den 7 november 2009 körde vi igång nästa instans. På schemat: Så mycket Guitar Hero: Metallica till Xbox 360 vi bara orkade och någonstans där mitt i allt rockande; Star Trek från 2009.
Till lunch åt vi varma mackor och varm choklad. Lunchen var efter min idé och jag tänkte innan att det för tjyven var i november och att varma mackor och choklad skulle vara trevligt, gott och mysigt. Och det är det ju också, om man sitter utomhus i skogen med sittunderlag och halsduk. För vi satt mest där i köket, småsvettandes och tyckte att lunchen gärna fick vara över snart så vi svalka oss nere i Luddes källare. Det var den minst lyckade lunchen enligt mitt tycke. Lyckligtvis gick vi direkt vidare till trummande och pillande på plastleksaker efter det, då kan det bara bli bättre.
Efter överdosen av Rock Band-trummorna under HDiHD #2 såg jag såklart fram emot att rocka loss till feta gamla Metallicalåtar. Vi var samma uppsättning människor som under HDiHD #2 (med undantag för en hemlig gäst som dök upp mot kvällskvisten) så jag fick nästan ensamrätt på trummorna den här gången också. Trumsetet som producerades till Guitar Hero-franchisen ser och fungerar lite annorlunda än Rock Bands trummor.
Med fem rader att hålla reda på (istället för Rock Bands fyra) kunde svårighetsgraden trappas upp på ett bra sätt. Det ser lite sparsamt - nästan fattigt - ut med avhuggna cymbaler och ställningen är inte lika robust som Rock Bands. Men det blev snabbt ordentlig fart på trummandet och som sagt; till Metallicas musik blev det verkligen röjigt. Ja, till och med allsång ibland. Sjukt roligt.
Till middag blev det en okänd måltid. Jag skulle kanske gissa på en Dallas-pizza men jag är inte hundra. Här haltar minnet lite tyvärr, och det är väl det som är anledningen till att jag dokumenterar alla HDiHD's på det här viset. All makt åt arkivering.
Nåja, efter middagen blev det Star Trek och där någonstans dök Jacob upp. Själv kallar jag honom Sylar eftersom han ser ut som en tio år yngre Sylar från Heroes.
De är sjukt lika
Av ett lustigt sammanträffande var samma skådespelare med i Star Trek.
Efter filmen rockade vi vidare tills orken var slut. Det var någonstans där i slutet av spelets kampanj och låtarna blev lite för speedmetal som vi gav upp. Lyckliga, utmattade, sockerhöga och uttorkade sade vi tack och adjö för den här gången.
Riktigt lyckad heldag!
...Och jag upptäckte nu i efterhand att jag av en ren slump skrev och publicerade det här inlägget mitt på 3-årsdagen av händelsen. Det var lite kul faktiskt.
Kommentarer
Trackback
