Ja men så här kan vi väl alltid ha det? Kan inte varenda gamla dagboksinlägg vara på det här viset?

 

En samling åsikter ihopskrivet med en liten röd tråd, inga större pinsamheter eller larvigheter. Absolut inga mängder självömkan. Rättfram och sakligt. Jag gillart! För övrigt fick jag mycket positiv respons på alkoholbiten.

 

Det var en riktigt skön känsla att publicera det här eftersom jag aldrig tillät mig själv att flyta ut särskilt mycket. Det här var saker jag hade gått omkring och tänkt på mycket men inte kunnat spä ut tillräckligt för att bli ett helt inlägg. Så det blev en fruktsallad av åsikter och tankar. Det blev så pass mixat att det heller inte fanns plats för en punkt i slutet som handlade om något helt annat.

 

Introduktionen är även det ett kvitto på hur personligt mitt förra inlägg faktiskt var. För missförstådd blev jag, väldigt mycket.

 

Så för att balansera upp det här ganska vettiga inlägget bifogar jag istället den här bilden:

 

 

11 oktober 2002

Mitt förra inlägg var visst för personligt för 90% av läsarna att förstå vad jag menade. Men, skit i det. Ni kanske förstår nån dag.. vem vet. Inte jag iallafall..

Det jag tänkte fundera lite konkret på var den värld vi lever i. För visst lever vi i en värld? Eller är det så att vi alla lever i varsin värld och vi möter varandra i det vi har gemensamt, alltså det rent fysiska?
Allt annat är sin egna lilla värld.. allt annat tolkar jag på mitt sätt och ser på människor på helt andra sätt än andra.
Är det så?

Hmm.. vet faktiskt inte. Men en tanke är det iallafall.

I den värld vi lever i finns det människor som säger precis vad dom tänker. Sådana människor kan vara lite påfrestande att vara med. Vems fel är det?
Vill man höra vad alla tänker? Nej. Nej, verkligen inte. Då skulle saker och ting bli väldigt komplicerat i livet.

I den värld vi lever i pra

tar så gott som alla skit om andra.
Var går gränsen till skitsnack? Om man ser någon som har en helt grotesk frisyr och man skämtar om det bland kompisarna utan att den utsatte får reda på det. Han går hem med glatt humör och inte har nån aning om att folk tycker att hans frisyr är hemsk. Är det skitssnack från ens egen sida då?
Tja.. det sker ju bakom mannens rygg men han kommer aldrig få reda på det och man tycker ju verkligen att frisyren är sämst och näst-sämst i världen.
Ibland är det så att när man är ärlig så pratar man skit.
Men om man säger till en person att man verkligen inte gillar henne och sedan pratar om just det med sina kompisar efteråt. Hur blir det då?
Då har man sagt till flickan vilket avsky man har till henne, på ett sätt så är det inte bakom hennes rygg man pratar då. Då ältar man bara med sina kompisar..
Någonstans går gränsen till skitsnack och ”någonstans” är lite här och var eftersom en del tar det som skitsnack så fort någon säger något negativt bakom hennes rygg. Andra bryr sig inte, eller kanske inte orkar bry sig (?)
Man måste faktiskt kunna prata om andra när de lyser med sin frånvaro.

I den värld vi lever i lever folk som tycker att det är för jobbigt att ta itu med sitt eget liv så de rotar i andras istället.
Personer som lägger sig i och tisslar och tasslar med människor och får reda på fakta. Sen säger de hur sämst man är som håller på med det man håller på med.
Såna människor gör ibland livet svårare att leva. Märk väl att jag sa ”svårare” och inte ”svårt”.
Se på er själva och sluta döm andra era förmultnande kossor med violetta cowboy-boots. Ni ser inte grymma ut. Inte det minsta.

I den värld vi lever i dricker folk alkohol.
En del gör det för att göra sig själv mer intressant för andra människor.
Andra gör det för att göra andra mer intressanta för sig själv.
Några gör det för att de är glada.
Några andra för att de är ledsna.
Ett fåtal för att få roligt.
Andra för att få det roligare.
Ett par stycken för att glömma.
Några stycken för spänningen.
En del för smakens skull.
Somliga för att vara som alla andra.

I den värld vi lever i finns det några äckligt oärliga personer.
Blä!

I den värld vi lever i existerar det människor som gör så obeskrivligt bra musik. Den är så bra så att man inte vill lyssna på den mer än ett par gånger per år för att inte tröttna på det.
Musik som får tårkanalerna att gå i högvarv.
Musik som man kan gå i takt till.
Musik som man får rysningar över hela kroppen av.
Musik som är så otroligt genial att man kan tro att den är producerad av någon högre makt.
Radiohead, Counting Crows och Pearl Jam i mitt hjärta..

Ni som fick mig att lyssna på dessa hjältar, tack.

I den värld vi lever i blir folk kära i varann. Ibland tar det ett tag för dem att fatta, andra tar det bara en helg.
När människor blir kära så gör de sjuka saker.
När andra människor blir kära så gör de helt sjuka saker (om du förstår vad jag menar).

I den värld vi lever i gillar en del att bli osams. Så fort de möter något som kan användas som bråkargument ger de sig in i konflikt. De kan aldrig se genom fingrarna och förlåta.

I den värld vi lever i lever många människor.
Somliga lever jobbiga liv.
En annan skara lever tråkiga liv.
Vad är värst?