Lagom till att mitt sista gymnasieår skulle sätta igång så satte jag igång mitt första seriösa förhållande. Hon hette Christine.

 

Efter ett, två, tre, fyra smärtsamt ynkliga texter skrivna om hur ensam jag kände mig (plus ett om hur bitter jag kände mig) så landade jag till slut en flickvän. Och hon var såklart inte vem som helst.

 

Att vara och känna sig älskad i tonårstiden är inte lätt, men den känslan fick jag uppleva ofta tack vare just henne. Hon är fantastisk.

 

Jag tog sannerligen i från tårna när jag skrev det här och speciellt det här, så istället för att riskera att upprepa mig får ni dessa länkar istället.