Hur Starbucks blev mitt nya Skittles - och vad händer nu?
Den här morgonen öppnade Starbucks sitt första café i Stockholm. De har tidigare funnits i Göteborgs och Malmös Centralstation samt efter incheckningen på Arlanda (vilket inte riktigt gills som Sverige men ändå - Arlanda menar jag då alltså, jag är ingen dryg Stockholmare som hävdar att Göteborg och Malmö inte är en del av Sverige).
De gjorde en stor grej av detta. Folk flockades kring kassorna, livemusik spelades, chefstyper stod ett tiotal meter utanför och inspekterade folks reaktioner med nöjda ansiktsuttryck, personalen trängdes vid kassorna och kaffemaskinerna och frågade glatt hur alla mådde hela tiden, andra stod och delade ut kuponger runt om på Centralstationen. Det var lite av en händelse skulle jag säga, åtminstone för mig. Glad var jag!
Men när jag gick därifrån med min mellanstora pepparkakslatte hade jag blandade känslor. Och det var inte för att jag precis betalat 49kr för en mellanstor pepparkakslatte. Nej, det var något annat. Jag har vetat att den här dagen skulle komma sedan månader tillbaka och jag har förutsett denna känsla sedan dess. När jag kom fram till jobbet och ställde latten på världens bästa coaster tänkte jag att det här måste berättas för Internet.
Låt mig ta det från början:
Jag minns inte början av det (bra början av historien, eller hur?) men av en slumpmässig händelse kom en vän/familjemedlem hem från en resa till USA och hade med sig godis därifrån. En av sorterna var Skittles.
Just det här godiset fastnade i mitt medvetande. Det var utländskt/exotiskt och därför gott bestämde jag mig för. I samma veva var jag ofta hemma hos en kompis som hade Macintosh (det här var innan de var typ störst i hela världen) med det Mac-exklusiva spelet Skittles, som numera heter Candy Crisis och kan laddas ned gratis här. Det spelade vi mot varandra dag ut och dag in under en lång tid.
På det sättet fastställdes Skittles som något av det bästa som omvärlden (främst USA) hade att erbjuda - jag var typ 10 bast ok? Detta snappades upp av nära och kära vilket ledde till att så fort någon var utomlands så köpte de hem påsar/paket/rör/kassar av Skittles till mig.
Grejen med Skittles hade inte särskilt mycket med smakupplevelsen att göra. Det var just att det från ett annat land, det gick inte att få tag på något annat sätt än att någon köpte hem det från utlandsresor. Det var åtminstone den enda lösningen för en pre-tonåring där och då.
Men världen blir mindre och mindre för varje år som går. Numera har i princip alla välsorterade livsmedelsbutiker en så kallad "Engelsk/Amerikansk hylla" där Skittles nästan alltid finns. Tillgängligheten till Skittles ökade varje år och med den störtdök begäret. När det inte längre var exotiskt, varför skulle jag då äta den?
I ungefär samma tid fick jag smak för kaffe och ni kan säkert nu lista ut vad som hände.
Just precis, Starbucks blev nya grejen
Och precis samma sak gällde här. De gör inte kaffe bättre än de stora kedjorna här i Sverige, det var just att de stod för något som inte gick att få här hemma i Sverige. Okej, de har fler alternativ till att godisifiera kaffet - utan att skämmas - vilket jag gillar. Men i övrigt finns det rent ut sagt bara barnsliga orsaker till varför jag älskar Starbucks.
Eller ska jag säga älskade? För det var precis det jag kände när jag gick därifrån. Vad händer nu med min fascination för den där logotypen, känslan av att kliva in i något av deras caféer, för att inte tala om den där speciella gröna färgen.
Vi får se vad det gör med mig. Om Starbucks lyckas vara kvar tillsammans med Lacoste i den lilla delen av hjärtat jag har öronmärkt för varumärken, eller om något annat företag tar den platsen med någon ball logotyp med tillhörande produkt eller tjänst. Som min lillasyster föreslog, kanske Balzac Coffee?
Eller så styrs det efter ålder - så som kaffedrickandet kom i precis rätt tid - och blir typ CalPERS eller något liknande.
loooool nej nu skojade jag bara.
Kommentarer
Postat av: Christine
Hahaha! Balzac! Ball sack! Hahaha! (Feberhumor)
Trackback
