Kaffe är gott och jag vill hålla det så, aldrig göra det till något jag måste göra.

Jag gillar smaksatt kaffe bäst, jag har inget emot lite kanel och kardemumma i för att sen toppa med små marshmallows. Exakt sånt kaffe får jag varje Lördagsmorgon! Jag har ingen aning om hur det går till, jag bara vaknar så står det en frukostbricka i sängen med rykande kaffe och annat gott. Jag gissar att min fru ligger bakom detta men den stora frågan är; hur gör hon? Kan hon trolla?

Utöver kaffet jag blir bjuden på hemma föredrar jag en laktosfri mellanlatte med vitchoklad att ta med från Wayne's Coffee. Jag skäms inte för att säga att jag älskar godissmakande kaffe. Jag skäms lika lite som amerikanare skulle skämmas av att säga det. Vi har båda mycket gemensamt. Men inte rent socker i kaffet, det blir bara blaskigt.

På tal om amerikanare var jag i Los Angeles förra sommaren. Där var jag på Starbucks. Varje dag. Flera gånger. Vid första besöket beställde jag en Mint Mocha Chip Frappuccino, den var himmelsk så det blev en sån i varierande storlek vid varje resterande besök. Så vidrigt konservativ jag är. En skön detalj är att dom skriver ens namn på muggen vid varje beställning:

När jag valde namn på bloggen stod det mellan laktosfritt och Victorrj. Det blev laktosfritt eftersom jag då skulle slippa bokstavera namnet varje gång någon frågade efter adressen, trodde jag.

Nog om det, vad jag är här för att skriva om idag är detta:

Vad är det?
Jag dricker bara en kopp kaffe om dagen. Ja, en kopp kaffe är alltid ett knapptryck iväg där jag jobbar. Ja, jag fyller på och rengör ett flertal kaffemaskiner varje arbetsdag. Ja, kaffebönor luktar förföriskt gott. Speciellt Arvid Nordquist... Zoega likaså... och Löfbergs lila. Ehm, ja.. vart var vi?

Varför?
Skulle jag inte ha en regel på kaffedrickandet skulle det säkerligen bli överdrifter under sega morgonar. Jag har alltid sega morgonar. Jag vill inte vänja min kropp vid X antal koppar kaffe och sedan få huvudvärk om jag inte uppfyller den dagliga kvoten. En kopp känns inte som alltför mycket att ha som vana, då blir det inte för mycket koffein. Plus att kaffet först och främst ska vara något njutbart och gott, inte en introvert örfil som får mig att vakna till. Egentligen skulle det behövas ett tak på mitt Coca Cola-drickande då också...

När, var, hur?
Eftersom det här inte är någon särskild handling utan något som jag aktivt inte gör så är det svårt att säga när och var. Hela tiden och var som helst säger jag väl. Den enda koppen kaffe jag tar blir mestadels innan klockan tolv, väldigt sällan efter det och av princip aldrig efter klockan sex på kvällen. Men den principen går under samma tak som det här inlägget.

Hur uppkom det?
När jag började tycka om kaffe.

Undantag?
Om det av någon anledning blir en väldigt liten kopp kaffe kan jag ta en extrakopp. Dock får det inte bli en vana. Undantag kan även göras om jag bjuds på högtidligt fika, så som fars/mors dag, födelsedag till exempel. Men fortfarande, inte efter klockan sex.

Övrigt att tillägga?
Alltså, Victorrj. Vilket namn.

Princip eller tvångstanke?
En solklar princip som jag tänker stå fast vid. Jag har själv bestämt mig för det och kan göra undantag ganska enkelt.