Varje person borde bära runt på tre saker inom varje kategori av intresse (bland annat film, spel, musikartist, bok) som man tycker är överskattade. Då finns det nämligen alltid en het debatt nära till hands. Att slänga ordet överskattat i ansiktet på en fanatiker inom ämnet kan vara riktigt kul. Självklart ska du kunna försvara ditt ställningstagande och föra en diskussion kring ämnet.

Om du då får instämmande nickar från andra i omgivningen är lyckan nästan total.

Obs!
Att vitt, brett och lättvindigt anse att saker och ting är överskattade ska man passa sig för. För då pekar man på allmänheten och säger "ni har fel, ni begriper inte, jag har fattat, jag har rätt". Det är lite översittarvarning på den attityden, lite överlägset.

Självklart ska man få tycka att saker är överskattade, det får dock inte gå till överdrift. Typ som att om tillräckligt många tycker om något väldigt mycket, då betyder det automatiskt att det är överskattat. Så är det ju inte.
Slut på Obs.

Jag har själv inte mycket material uppskrivet på min egna överskattad-lista. Men jag har ett särskilt spel som är uppskrivet på listan. Min åsikt kring det spelet är ristad i sten och tatuerad på min kropp. Det är så sjukt överskattat att jag vill springa ut på landet och ropa ut det över kullarna och ängarna. Jag pratar om Final Fantasy VII. Tyvärr handlar inte det här inlägget om det så jag får ta det någon annan gång.

Minns du ens vad bilden längre upp föreställde? Ja just det, American Beauty. Tillbaks till ämnet! (Eller snarare, låt oss påbörja det!)

Den här filmen är enligt mig överskattad. Jag tycker den är rolig och bra utan några ytterligare förstärkande adjektiv innan. Men fem Oscarsstatyetter? Varav en av dom för Bästa Film? Det är lite smått obegripligt för mig. Hela Oscarsjuryn utbrast:

- Kolla! Dom lever från ytan sett perfekta liv! Men under ytan är dom någon annan och vill därmed ligga med någon annan! Undertryckt och bortprojicerad homosexualitet! Ingen är vem dom utger sig för att vara!

Det var säkert något nytt för dom, men jag som svensk höjer knappt märkbart på ögonbrynen. Våra filmer har sett ut sådär sen urminnes tider. Svensk Filmindustri har under årtionden förfinat konsten att skildra trasiga familjer och förhållanden att det nuförtiden kan filmas inom vilken genre som helst. Vare sig det är drama, action eller ens komedi spelar ingen roll, lite otrohet och ångest får alltid plats!

Visste du att Masjävlar är en komedi? Samma sak med Vuxna Människor. Rrrright...

Nu blev det här helt plötsligt en diss mot hela Svensk Filmindustri... aja, I made my point.

Tror jag.