Ja, jag har rört vid det här ämnet tidigare, jag vet. Men det är värt ännu ett inlägg:

Vad är det?
Jag har ingenting att göra med alla former av communities på Internet, Facebook inkluderat.

Varför?
Det vet ni alla redan, jag skrev ju om det här.

När, var, hur?
Tro mig när jag säger det här; att inte vara med i Facebook är mycket av en ståndpunkt, ett sätt att leva. Man går miste om en stor del av pågående skämt, events, kalasinbjudningar som man alltid får reda på sist. Att inte vara en del av detta kräver en daglig överlåtelse, effekten av det märks av tjugofyra timmar om dygnet.

Hur uppkom det?
Som sagt, läs om det här.

Undantag?
Jajaja, jag vet. Jag har fuskat. Jag har varit inne på min frus Facebook många gånger, sue me.

Övrigt att tillägga?
Nej, inte om du redan läst detta det vill säga...

Princip eller tvångstanke?
Princip, solklart. En personlig regel jag bestämde mig för efter min Lunarstormpsykos. Jag var rädd för att fastna i andra communities, så jag sa nej till allt. Men att fatta beslut baserat på rädsla är aldrig okej så... what the heck.