Jag var som sagt arbetslös hela sommaren. Bra tider, check! Sen fick jag jobb som lärarvikarie på något magiskt sätt. Perfekt sysselsättning under tiden som jag sökte jobb. Rätt som det var, fick jag samtal från ett bemanningsföretag som ville ha in mig på intervju.

Jag fick samtalet en fredag, intervjun ägde rum på måndagen därpå. Jag fick besked om att jag var anställd samma torsdag och skrev på papper dagen efter. Sen började jag jobba måndagen därpå. Allt gick väldigt fort och helgen innan jag började var jag och min fru ute på stan och köpte vuxenkläder för tusenlappar. Svarta byxor, V-ringade T-shirts, slipsar, skjortor och kavaj, ojojoj! Nervös som en praoelev gick jag till mitt första jobb med en strikt klädkod.

Jobbannonsen beskrev jobbet som "ambulerande receptionist" och det beskriver det ganska bra. Men så fort folk presenterade mig för andra svarade dom ofta "Så du är den nya backupen?". Rent formellt jobbar jag alltså i det här bemanningsföretagets backuppool. När folk blir sjuka, tar semester, blir lediga behöver arbetsplatser fyllas omedelbart och det är där jag kommer in. Jag ska på väldigt kort varsel (två timmar) kunna åka ut till arbetsplatser som behöver en receptionist, växeltelefonist eller hjälp på kontorsservice. Det rör sig om företag över hela storstockholm. På köpet kommer en större kännedom om vår huvudstads geografi. Skönt att bygga på min lokalkännedom inne i city och därmed jämna ut kunskaperna om städer i mitt huvud. För tre år sedan hittade jag bättre i Vice City än vad jag gjorde i Stockholm City (Vice City finns inte på riktigt).

Home sweet home

Den här arbetsuppgiften kräver såklart att jag är upplärd på dom ställena det är tänkt att jag ska fylla igen. Det innebär att jag blivit upplärd på över tio arbetsplatser sen jag började i mitten av oktober. Fler arbetsplatser blir det i jämn takt. Det innebär drygt tio olika rutiner, regler och klädkoder. Du vet säkert om känslan att vara ny på en arbetsplats. Tänk om den tiden aldrig riktigt skulle upphöra utan du skulle aldrig kunna få hel koll på saker och ting. Ungefär så är det, fast inte så farligt och jobbigt som det låter.

Varje dag frågar folket på arbetsplatsen var "hon som brukar vara här är någonstans" eftersom dom behöver hjälp med något som jag absolut inte kan hjälpa dom med. Därför har jag forskat fram ett ytterst trevligt och humoristiskt sätt att ursäkta mig för att jag inte har koll på saker och ting, utan att visa tecken på osäkerhet och nervositet. Det kanske är lätt att göra över telefon men desto svårare när jag sitter i en receptionen och möter människor ansikte mot ansikte. Minst sagt karaktärsutvecklande!

Jag trivs på mitt jobb och jag trivs ännu mer med att ha ett jobb. När jag blev arbetslös ville jag verkligen inte börja jobba i butik igen. Det hade känts som ett steg tillbaka. Istället fick jag hoppa in i en helt ny bransch, träffa helt nya människor och syssla med helt andra arbetsuppgifter. Jag är tacksam!

Med alla dessa klädkoder känns det som att jag ska ta studenten varje dag jag går hemifrån. Med min nya garderob har också en gång fått höra att jag liknar Tim från Braid.

 

På G med grymt snygg slips och konstig hållning med armarna

 

Gunner på hype.se sammanfattade mitt jobb väldigt bra med dom här tre meningarna:

 

"Iktos jobb är btw kanon. Han åker till olika företag och räddar dagen för dem.

Han är alltså konstant en uppskattad person."