Jag har skrivit mycket om Dante's Inferno tidigare och hur fängslad jag blev av spelets tema. Anledningen är troligtvis för att det är så väldigt ovant att se ämnena religion och tro tas upp i tv-spel. Fast inte så hemskt ovant kanske.

Spelbloggen Kotaku hade lagom till påsk förra veckan religionstema och har publicerat ett antal artiklar om religion i tv-spel. Den första artikeln handlar om varför man så sällan ser religion i tv-spel. Musik, film och böcker hanterar detta med bravur, varför ser man det så lite i tv-spelen? Argumentet att spelmediet fortfarande är så ungt och omoget håller inte tycker jag.

Artikeln tar upp mycket annat. Till exempel; i vilka spel har Gud faktiskt en roll? Och nej, inte "en Gud" utan Gud som i kristendomens/judarnas Gud. Svaret på den frågan är minst sagt oväntat.

I slutet av artikeln får skribenten till det väldigt bra, jag citerar:

"And that's where you hit the fundamental incompatibility. Games and religion are unsuitable for one another because of that value: Entertainment. It's not to say games can never have a redeeming message. It's not to say a faith has no thrilling tales to tell. But one's purpose is supposed to make you live better, while the other's purpose is to make life better, without putting too fine a point on it."

Läs hela artikeln här.


Den andra artikeln handlar om hur spel censurerats genom åren. Att Little Big Planet hamnade i blåsväder har nämnt tidigare, här tar dom upp ännu fler exempel på hur det klippts och skurits i spel. Kors på kistor ändras till bokstäverna RIP, kyrkor ändras till "Houses of Healing" plus mycket annat. Detta var tydligen ännu mer känsligt under 80- och 90-talet. Varför då?

Antagligen rädsla för bojkott, jag citerar:

"For all of the examples we can give of games having their religious iconography and themes toned down, perhaps the greatest loss to come from the schism that's formed between religion and gaming is all of the ideas that never came to fruition for fear of prosecution, or struck down by publishers unwilling to explore such themes."

Läs hela artikeln här.

Den tredje artikeln beskriver alla olika sätt vi fått spela som Gud. Den övervakande, allvetande "Guden" som interagerar på håll (Sim City/Earth/Ant/Tower, Civilization Command & Conquer, Black & White), eller Guden som rör sig nere bland människorna (Ōkami), inspirerar dom genom sin närvaro. Ōkami älskar ju jag, och att det tacklar känsliga ämnen har jag tidigare skrivit om. Skribenten berättar om sin upplevelse av spelet, ur ett Gudsperspektiv:

Läs hela artikeln här.

Jag håller inte med i allt som sägs i dessa artiklar. Men alla är helt klart värda att läsa igenom, få lite fast grund att stå på när det gäller religion i spel.