Jag har nämnt det här tidigare men inte lika utförligt.

I Sverige är det ingen lag på att skriva ut laktos i innehållsförteckningar. Därför gäller det att leta efter orden som superspionen laktos använder som täckmantel. En spion som, likt ett Trojanskt virus, tar sig in i kroppen utklädd till något annat för att sedan utföra diverse sabotage.

Än så länge har jag bara hittat laktos utskrivet på en typ av innehållsförteckning, nämligen Master Foods (Snickers, Twix, Bounty och Milky Way). Men laktos finns gömt i många andra produkter utöver alla självklara exempel (mjölk, fil, ost, smör).

Ord så som mjölksocker, mjölkpulver, skummjölk, skummjölkspulver, torrmjölkspulver, vassle och vasslepulver bär alla mer eller mindre på laktos. Vegetabiliskt fett kan ju tyckas vara fritt från laktos men producenten kan i många fall slarva på den fronten då faktiskt även det kan innehålla laktos.

Så det gäller att passa sig.

God Jul önskar Lactasin

Jag såg den här annonsen i tidningen Metro, strax ovanför dagens Elvis. Dom verkar ha en julkampanj för det har varit så hela veckan. Att inte slömma lactasenzymet till julbordet kanske inte låter så juligt, men för en laktosintolerant gör det all skillnad i världen.

Lactasin köpte jag i Göteborg när jag var där på semester i somras. Jag använder dom inte så jätteofta (har inte hunnit göra av med första burken ännu), men jag är jättenöjd med dom. Jag kommer dock behöva bli avsevärt mycket bättre inför julbordet för att kunna orka så mycket som möjligt av allt det goda det kommer bjudas på!

Annars räcker det väl med en matsked Jansson för att jag ska behöva lämna matbordet och lägga mig ner någonstans.

Ibland tänker jag på min laktosintolerans som ett påhitt från min sida. Ett ynkligt rop efter uppmärksamhet, en anledning att tycka synd om mig själv, en lam ursäkt till att starta en blogg och på det viset offentliggöra hela tillståndet för allmänheten.

Men så sitter jag där i en soffa med ballongmage och rapar för fullt igen. Och inga sådana rapar som du får en lätt euforisk känsla efter, inget befriande brölande. Nej, istället är det liksom gurglande, smygande, viskande rapar som trycker sig upp.

- Vad är det den här gången? Tänker jag för mig själv och går ut i köket.

Messmör.

Det är ibland lika jobbigt som befriande när jag gör sådana nya upptäckter, eftersom jag då får bekräftelse på att det här inte är något påhitt. Kanske en diagnos hos doktorn vore mer passande?

Vad som oftast får mig att ifrågasätta min intolerans är när jag tänker på alla runt omkring mig. Alla som gör sitt allra bästa att hela tiden göra det enklare för mig. Alla som köper hem laktosfria produkter just när jag ska komma och äta hos dom. Men lika mycket alla som slår sig för pannan när dom lagat/bakat något som inte är laktosfritt. Inte för att jag vill åt den reaktionen, för jag lägger inte ett uns av skuld på den som glömmer, men alla vill verkligen mitt bästa, alla bryr sig!

När jag tänker på all den extra omtanke så måste jag helt enkelt tänka igenom allt en gång till. Stämmer det verkligen? Är jag laktosintolerant?

Och efter att ha ätit lite kolafudge kan jag konstatera det än en gång; ja, det är jag.

- Har du läst inlägget jag skrev om dig ännu? frågar jag vännen som tyckte att vi var rikare än kungen.

- Eehh, ja... men alltså, du får ta och visa mig...

Jag langar upp närmsta laptop och surfar in på bloggen.

- Jamen där är den ju! Jag var inne på någon annan sida och blev så hemskt förvirrad.

Hon visar mig vad hon tidigare trodde var min blogg. Där är det istället någon person med mycket sorg och besvikelse som bloggar, och skrev sitt senaste inlägg Juni 2005. Ett smakprov:



- Jag tänkte väl att du skrev din blogg i någon sorts bokform, men kunde inte lista ut varför du låtsades vara kvinna!

Ibland är missförstånd väldigt roliga! Gå in själv och kolla. Men se upp hädanefter, adresserna är bevisligen väldigt lätta att blanda ihop! (Jag har full förståelse för det)

laktosfri.blogg.se

Sista Lactrasetabletten gick åt när vi besökte Ben & Jerry's glasscafé inne på Liseberg. Efter det blev det dags för ett besök på Apoteket. Där inne hittade jag ett alternativ vid namnet Lactasin. Medicinen gör samma sak som Lactrase i exakt samma utförande, nämligen ett vitt pulver i en kapsel.

Men dom här tabletterna är mindre än Lactrasetabletterna vilket gör det möjligt för mig att svälja hela, till och med två stycken samtidigt. Skönt med ett subtilt sätt att få i sig pulvret.

Och så gick dom för nästan halva priset, konstigt det där med läkemedel.

You take the white pill - the problem ends, you end up in your kitchen eating whatever you want to eat.

You take the red jordgubbsglass or maybe Marabou mjölkchoklad - you're still laktosintolerant and I'll show you how gaser i magen can sound and smell like.

Köpte en Milky Way på Willy:s häromdagen och tänkte steget längre innan stoppade i mig något, för en gångs skull. Milky Way betyder ju Vintergatan, men bara Milky liksom?

Det gäller att vara steget före, hajjar du?

Så här ligger det till, enligt lag behöver inte en innehållsförteckning specifikt tala om att produkten har laktos i sig. Istället kan det gömma sig i mjölk, grädde, skummjölkspulver (bland det värsta) eller varför inte, vegetabiliskt fett?

Men Master Food gick den extra milen och har specifikt skrivit Laktos med stor bokstav i sin innehållsförteckning.

- Bra jobbat! tänkte jag, och åt upp den.

Behövde ändå kolla ifall det är värt det.

När jag upptäckte att både glass och mjölkchoklad står högst på listan över laktosbovar så slog jag näven i bordet och frågade Google; vad finns det för alternativ för en laktosintolerant att få äta Marabous och GB's bruna respektive vita guld?

Svaret  var Lactrase, en kapsel som innehåller enzymet laktas, ämnet som min kropp är dålig på att producera. Detta säljs på Apoteket i kapslar. En tablett tar kål på laktoset i 2,5 dl mjölk, man får ta max två kapslar åt gången. Kapseln bör sväljas hel men det går att sprida ut pulvret över det som ska förtäras. Pulvret smakar ingenting, i värsta fall blir maten något sötare.

Jag köpte en karta med tio kapslar för ett par veckor sedan och har testat det i olika situationer:

Situation 1:
Var: Födelsedagskalas
Varför: Glass
Hur många: 1
Hur det gick: Det här var premiären för Lactrase och jag trodde jag var tvungen att svälja kapseln hel för att det skulle funka. Jag har svårt för att svälja tabletter och piller och lyckades med nöd och näppe få i mig en. När jag då visste du svårt det var så fick jag inte i mig någon mer. Ingen märkbar skillnad, men den kvällen åt jag mycket glass och efter det mycket snacks. Ja, jag vet, jag är en puckad gottegris, sue me.

Situation 2:
Var: Pizzeria
Varför: Pizza (duh), jag gissar att det är all smält ost som är skurken
Hur många: 2
Hur det gick: Den här gången lyfte jag på osten och tömde två kapslar innan jag började äta. Inget rapande i timmar efteråt, mådde mycket bättre! (Utöver en vidrig mättnad då såklart)

Situation 3:
Var: McDonald's
Varför: BigMac, vet inte exakt vad som gör mig dålig, kanske dressingen?
Hur många: 1
Hur det gick: Jag passade på när jag ändå plockade bort dom två saltgurkeskivorna att strö ut en kapsel innan jag satte igång. Det gick bättre den här gången men det behövs troligtvis två stycken för att verkligen fungera.



Eftersom det inte funkar att svälja dom hela måste jag ju hela tiden öppna kapseln och strö ut pulvret. Detta gör min laktosintolerans så mycket mer märkvärdig än vad den är.

Men hallå, vad gör allt det där vita pulvret på din marängsviss?

Än så länge har jag bara testat mig fram i slutna sällskap, jag får se när det känns naturligt att i ett nytt sammanhang strö ut vitt pulver över min mat och luta mig till min bordsdam till vänster och säga:

"Jag strör alltid ut det i samband med maten, det gör resten av kvällen så mycket mer lätthanterlig"

Sen får hon gissa vad det är för något. Hmm, det här börjar växa till en riktigt bra samtalsstartare, och jag som alltid är i behov av såna.

Jag och min fru ägnar gärna en kväll åt att konstant föra handen fram och tillbaka mellan skålen full av ostbågar och den vidöppna munnen. Självklart gör vi regelbundna vätskekontroller bestående av Coca Cola (ostbågar och Coca Cola är gifta och kommer leva lyckliga alla sina dagar). Oftast äter vi tills någon av oss börjar må dåligt... konstigt det där med frosseri.

"Jag mår faktiskt ganska dåligt när jag ätit ostbågar" tänkte jag sist vi hade proppat i oss. Värt att nämna är att jag blivit bättre att skilja mellan 'för mycket av det goda'-dålig och laktos-dålig.

Så jag tog mig en titt på förpackningen och gissa vad stod som ingrediens nummer 5?

Mjölksocker såklart! (går även under namnet laktos).

Jaha... det var ju tråkigt. Tills jag blivit av med min intolerans (för Gud helar och upprättar) så får jag trösta mig med dessa punkter:

• Jag får kass andedräkt av ostbågar.
• Ostbågar fastnar på, i och mellan alla mina tänder.
• Ost som snacks liksom? Hur går det ihop?

...Nåväl, vad är en skål med ostbågar framför TV:n?

När jag tänker på magproblem tänker jag på hypokondriker, diktatorer, klagosånger och dryga människor.
Lyssna på mig nu.

Var kommer magproblem ifrån? Själv är jag övertygad om att i 99 av 100 fall är magproblem relaterat till livsstil. Alltså, förändra livsstil för att lösa magproblemet.
Samvetskval? Trasiga relationer? Skuldkänslor? Stressad? Eller bara för mycket rå lök i magen?
Har du magproblem och har något av detta i ditt liv så är det dags att sluta klaga och förändra. Det är troligtvis det bästa tipset jag fått när jag stönat och klagat över min halvtrasiga mage.

Ändå får jag dessa ord i huvudet när jag tänker på det. Vad beror detta på?

Kanske för att jag tänker på Peter och Freddes lattjoserie om två poliser som gick på tv i mitten av 90-talet. Kollade upp litegrann, Snutarna - SWIP hette det visst. Där spelar Peter den beklagande och moralbajsande halvan av polisduon. I början av det här klippet förklarar Peters karaktär för Freddes karaktär att han inte kan hålla på att äta som han gör (vilket är att äta Gorby's efter att doppa den i kaffe först). Han "kommer må dåligt en dag", han menar att "dom där fettdrypande sakerna dom kommer att bli din död!". Peters egna lunch består av piller och nässpray.

Eller för att jag tänker på Napoleon. Han som stod och poserade i sina målningar med ena handen under västen. Detta för att lindra sina buksmärtor han led av, om det nu verkligen stämmer. Men ändå, schysst att döda någon som har magproblem genom att smyga ner arsenik i hans mage. Det låter skoj. Följ länken på Napoleon och titta på bilden direkt till höger, han ser ju inte glad ut direkt. Sur uppstötning efter sur uppstötning efter sur uppstötning...

Eller för att jag tänker på Joe 'Mental' Mentaliano (eller 'Gas-man' som han också blir kallad) i Dum & Dummare. Skurken som förföljer dumhuvudduon och underskattar kraften bakom riktigt låg IQ. Två minuter in i det här klippet får vi se hur hans magproblem blir den utlösande orsaken till hans egen död. Det är ju roligt.

Eller för att jag tänker på Robert de Niros karaktär i filmen Casino. Även han lider av magproblem vilket visar sig tre minuter och 40 sekunder in i det här klippet. Där blir buksmärtorna en anledning för honom att starta upp ett gräl med sin fru. Det blir åtminstone inte orsaken till hans död.

Nu vill jag bara vara extra nogrann och stryka under ett par saker.
Jag skriver inte om detta för att jag tycker synd om mig själv, jag håller på att lära mig att leva med min intolerans mot laktos och min för övrigt känsliga mage. I den processen vill jag visa dig som läser detta hur magproblem ofta blir uppmålade i film- och serie-världen. För där blir magproblem inte bara ett problem för den enskilde men även människorna runt omkring denne. Det är något jag tänker undvika, jag tänker inte se detta som ett problem utan bara ett alternativt sätt att leva.

Sådär, tack för mig.

Jag har haft magproblem i många år nu och tycker att jag på dom flesta sätten lärt mig att leva med en känsligare mage än vad andra har. Det var först nu i somras som det uppdagades att vissa kvällar var betydligt värre än andra. Magen svällde upp och jag mådde allmänt dåligt.

Kan det ha något med gluten, laktos, nötter, fisk eller något annat sånt där som aldrig jag utan alla andra drabbas av? tänkte jag. Så det ledde till ett enkelt experiment:
Äta vanlig vaniljglass = Väldigt dålig mage hela kvällen
Äta laktosfri jordgubbsglass = Prima mage hela kvällen

Attans!
(Och det hade nog inget med jordgubbarna att göra)

Nu har jag ju något att fylla i när jag genomgår en hälsoundersökning. När jag ska åka på läger behöver människor fixa fram speciell mat för mig. Allt sånt där. Strul strul strul.

Hejdå vanlig mjölk, fil, yogurt, gräddfil, glass. Och listan görs längre för varje vecka som går. Wikipedia tipsade mig om att inte se det som ett problem utan försöka se lösningarna. Det låter bra, men jag ser allt detta som något väldigt mesigt och larvigt. Laktosintolerans liksom, inte ens en allergi. Som Seinfeld säger om laktosintoleranta: "They simply won't stand for it!"

Min fru gillar förstås inte att jag tänker så, hon tycker till och med att det är lite mysigt att köpa hem laktosfri mjölk och laktosfri grädde, laktosfri yogurt osv. till kylskåpet. Eller så gör hon det för att jag ska må bra.